Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder,
jag har hört om de solljusa stränder
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag högt måste sjunga!
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.

Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strider,
och där ingen av sjukdom mer lider
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Där fröjdas vi alla!
Halleluja! Vart tvivel försvunnit!
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja, hemma hos Gud

Jag har hört om den snövita dräkten
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag fröjdas i anden!
Jag kan höra den himmelska sången
och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet, jag skall snart vara där.

Carola spelade in den här låten på skivan störst av allt -05 0ch sommaren 2006 spelade jag den på min mobil på Gotland men när jag kom in i huset stängde jag av den. Morfar bad mig då sätt igång den igen för han ville höra den här låten. Jag kommer alltid förknippa den här låten med min morfar och har tänkt på honom varje gång låten spelats, just för jag tyckte han var så gullig som ville höra den.

Mamma kom in klockan sju imorse och berättade vad som hade hänt, det kom som en stor chock för mig. Min pigga morfar som alltid fixade och donade på Gotland, som lagade allt som gick att laga. Jag förstår inte att det här händer, en människa jag aldrig trodde skulle lämna oss redan!