Allt liv som blir till måste älskas

och älskas för att det är till!

Jag är så löjligt lycklig, halva året har gått och två milstolpar har satt sina spår hittills. Jag har skaffat körkort och tagit studenten. Sedan lång tid tillbaka har jag världens bästa vänner och sedan en och en halv månad har jag världens bästa pojkvän. Livet är härligt! Det har hänt en av dem värsta sakerna i mitt liv i år också och utan alla dess underbara människor runt omkring hade jag inte stått upp idag. Världens bästa Thess som var med mig, sov med mig och stöttade mig under den jobbiga tiden. Bäste Oscar som jag pratat mest med om allt detta, tusen tack bästaste. Och alla gulliga runt omkring! Jag hoppas hon är på en bättre plats nu och finner det hon inte fann på den här jorden, att hon mår bra nu!

Annars är jag så löjligt lycklig, jag saknar mina bebisar Bianca och Sune! Jag hatar döden, jag hatar döden! När man bara ligger i en säng och inget kan göra på grund av åldern, vilken befrielse att dö. Men är man åtta, tolv och tjugotvå ska man inte behöva lämna den här jorden. Och att en del ändå väljer att lämna i förtid, nej jag ska inte tänka för mycket nu. Orkar inte tänka när jag inte har någon som kan trösta en.

Så lycklig var vad de handlade om! Jag är lycklig men det finns alltid en saknad efter mina gullisar, jag saknar er så fruktansvärt mycket och jag älskar er oerhört, kommer alltid älska er!